tjugoförsta november

Roandet i att läsa ogenomförda planer för dagen, hå-hå-ja-ja.

Har nyss krupit i säng efter en utomordentligt trevlig fredagskväll. För bara en timme sedan klargjorde jag att det var en ny dag igen. Jag satt i köket med Saramaria, Gustaf och Tville, en uppdrucken flaska glögg, skålar med sötmandlar, russin, ett fat med pepparkakor och tre broderligt delade ölflaskor.

Efter att alldeles nyss kvällspromenerat sällkskapet en bit på hemvägen, rökandes en social cigarett, insåg jag i nattens självvalda ensamhet att jag har alla chanser i världen att leva precis hur jag vill. Jag har kvalitéer som alla andra och borde förstå själv att jag är kapabel att göra saker på mitt eget sätt. Tack.

Det finns för många möjligheter och val, för många platser och för många lysande planer och idéer som inte har registrerats av min hjärna än för att jag ens ska komma på tanken att fortsätta ge upp. Ingenting är någonsin tillräckligt.

Jag lyckades få en av alla pepparkakor att brytas i tre önske-delar. Min första önskning var att Maria skulle få hitta sin kärlek någonstans, eller att den skulle hitta henne. Den andra var för min egen del, att jag skulle se förbi allt det jag fokuserar på just nu eftersom det bara blockerar min egen väg framåt och bort, liksom att jag skulle sluta bry mig för mycket och den tredje och sista var att jag skulle lyckas förbereda mig själv inför det jävla körkortet. Dammit.
Som vanligt är det mitt i natten nu och jag borde sova vilket jag gör om jag så mycket som kikar mot teori-boken.