sjuttonde november

I fredags var allt helt crazy, jag körde Gocart med Babak, hängde med Fanny och Linn Coox bad om ursäkt för sitt omotiverade hat mot mig. Och just ja, Oliver sov här villket medförde ett otroligt naivt men ändå efterlängtat uppvaknande för min del. Jag var otroligt lördagspepp men kraschade på efterfesten och paniksprang omkring utan jacka.

Efter det har jag varit lugn. Jag tror att paniken var en reaktion på omkringliggande stress, som vanligt du vet.. Men nu är jag som sagt otroligt lugn. Jag ska inte festa förrän jag har tatt körkortet har jag besämt, jag har visning på lägenheten på fredag och fick inte hyra Luddes farmors lägenhet med Kim.

Jag och Per pratar graviditet, överlevdandsförmåga och ser filmen "farväl falkenberg". Jag har inte varit ensam en minut sedan jag blev hittad efter min krasch vilket jag uppskattar en massa och irriteras av lite.
Jag har hittat Hemliga Killen! Han heter Niklas, Åhlin, han är tjugofyra år, bor i Skönsberg, träffade mig utan sitt tält på yran för två år sedan och spelar Amerikansk fotboll.

Tre
Som att vakna någonstans man aldrig varit
och sedan åka tillbaka, hem för att somna.
Som att sakna något man glömt,
att uppskatta ingenting.
Den känslan, att komma tillbaka när
man redan har gått,
att du försvinner med vatten.

Ett

Blunda istället för att se mig med andras ögon,
så att jag inte landar i ett platt tomrum när jag kastar mig ut i en förväntad gemenskap.
Men det förstås, är en besvärlig befallning då den
s.k verkligheten knappt ens längre verkar verklig.
Öppna ögonen igen, så att jag kan se dig.

Två
När blev min förväntan en naiv längtan?
Kanske när jag utsett helhet men insett smygande förfall.
När vi inte kom framåt ens när vi backade.
Om du står stilla springer jag bara fortare.