den fjärde november

Dagens första upptäckt (typ) var att min kaffebryggare hade fått nog och kräkts upp en sjö av gammalt, gammalt, möglat kaffe på köksgolvet, vilket ledde mig vidare till uppgiften att rengöra allt det äckliga runt omkring mig. Sedan slog jag på min mobil och övervägde i två timmar att ringa och bli sams med min mamma men hon verkade inte så intresserad.
Jag kände mig lite rastlös och istället för att sitta inom synhåll av spegeln och granska mig själv utförande ingenting alls, spontansprang jag till bussen för att väckte Ludde. Upptäckte dock, till min förskräckelse, att den beiga företags-mini-buss som förföljer mig både på riktigt och på låtsas, fastän egentligen mest i en annan slags mer påträngande verklighet, var parkerad utanför huset. Typiskt.
Bakom väggar av cement som säkerhet tog jag emot ett alldeles nytt personligt påhopp av that shallow bitch, på mitt intiativ, som anklagade mig för att snacka skit. I allmänhet och om henne. Dock hade hon nog inte tänkt igenom varken sin anklagan eller situationen hon upplevde sig befinna sig i, då hon bara sa emot sig själv och kom med lösa, osammanhängade argument. Jag förklarade pedagogiskt att hon inte visste vad hon pratade om och att jag stod för allt jag någonsin sagt (som berörde henne) och att hon borde göra det as well.

Vidare. Märkte av effekten av the insomnia runt 6-tiden och flummade runt med Ludde i någon timme till innan SaraMaria ringde och påminde mig om att jag egenligen var påväg till henne för att fika, det var bra för jag vaknade till så fort jag kom utomhus och aktiverade kroppen mot ett mål. Enkla saker blir så svåra när man är för trött.
Jag älskar that dude, jag hatar mig själv om jag någonsin skulle tvivla på att lita på honom. Han förstår vem jag är på riktigt även om jag är dum i huvudet ibland och inte riktigt vet själv vem jag är eller vad jag håller på med.

Annars håller jag på att få nog. Av alla människors beteenden och falskheten överallt. Jag förstår mig inte riktigt på den eviga svartsjukan, bristen på tillit, alla lögner, trångsyntheten, egoismen, den osunda barnsligheten vid vuxen ålder och allt som händer bakom ryggen på oss. Varifrån kommer osäkerheten som driver alla att bete sig så defensivt och elakt? Allt är inte lätt, nästan inget är lätt men det känns som att alla slår sig själva i ansiktet då man uppenbarligen arbetar så hårt för att göra allting svårare, nog med avsikt för andra men framförallt för sig själv.
Jag vet att man inte kan styra över sina känslor hur man vill, herregud det vet jag, men att ändå kunna tänka på andra och försöka klara av allt det svåra, oavsett vad det är hjälper en bara framåt och det är inte ens så svårt att egentligen förstå det.

Nu ska jag göra ännu ett tappert försök att somna och koppla bort allt det arga som vill komma in i mina tankar och ut genom min mun, jag vet inte riktigt vad det kommer ifrån. Det är nog bara som en förkylning. Annars spelar det kanske inte en så stor roll som jag har fått för mig eftersom jag kan börja ta tag i allt for real snart, eller egentligen skita i allt, det beror på hur man ser det tror jag, haha, och åka riktigt långt bort riktigt länge och leta efter vad jag hittar.
Fikade med SaraMaria, Kim och sen Emil också idag, fick teori-boken av Viktor, ska fika med Alice imorgon, träna med mamma, äta middag med per och nog ta en bärs med Emil. Och imorgon ska jag till körskolan igen och be om ett nytt papper! Yes! godnatt.