Jag sitter i Karins mysiga, men kalla stuga in the middle of nowhere. Ritar av mig min res-feber då jag och the love of my life drar downunder alldeles snart förutsatt att vi styr upp visum. Oh snap.
Summerar årets händleser lite för mig själv och kom fram till att det var ett gäng, typ som malta, london, flytta hemifrån mormor&morfar, studenten och nya bekanta, körkort, frankrike, oliver och oliver igen, saramaria, det allvarliga brytet med min familj, upptäckten av min nya fantastiska familj, och Marlon. Marlon. Marlon.
jag mår rätt bra nu och har lite positiv stress going on. shit alltså.
tisdag 23 december 2008
onsdag 10 december 2008
elfte december
Klockan är halv ett på natten. Om sex timmar ska jag kliva upp, pigg och pepp som aldrig förr för att skriva teori-provet för mitt körkort. Jag kan ha en chans och hoppas fan att det går bra.
Nu måste jag verkligen sova men återkommer med klagande och eventuellt hurrande inom kort.
p.s
Jag upptäckte f.ö en, för mig, ny sång med min verbala kärlek Loke Nyberg. Den är min, fast åt andra hållet lite, som ja, du vet;
den som aldrig blev
Nu måste jag verkligen sova men återkommer med klagande och eventuellt hurrande inom kort.
p.s
Jag upptäckte f.ö en, för mig, ny sång med min verbala kärlek Loke Nyberg. Den är min, fast åt andra hållet lite, som ja, du vet;
den som aldrig blev
måndag 8 december 2008
nionde december
Det liksom ringer, och springer runt mitt ringfinger
du är som där jag är,
även om du inte är här.
Bilen går bra, jag sover ingenting men dricker fyrahundra koppar kaffe om dagen och vilar i samband med att jag tänker. Här blivit lite inneboende och nöjd f.ö, det är inte lätt att bli bortskämd.
Jag är förjävla nöjd med livet at the moment och det är ju inte ofta. Men idag, och just nu.
men.
Jag saknar dig redan bara för att jag vet att du ska åka.
du är som där jag är,
även om du inte är här.
Bilen går bra, jag sover ingenting men dricker fyrahundra koppar kaffe om dagen och vilar i samband med att jag tänker. Här blivit lite inneboende och nöjd f.ö, det är inte lätt att bli bortskämd.
Jag är förjävla nöjd med livet at the moment och det är ju inte ofta. Men idag, och just nu.
men.
Jag saknar dig redan bara för att jag vet att du ska åka.
lördag 6 december 2008
onsdag 3 december 2008
alla dagar alltid, nästan
Ångest. Arbetslöshet. Körkort. Arbetsintyg. Räkning.Anställningsbevis. Försäkring. Betyg. Uppsägning.Framtid. Ensamhet. Er. Bråk. Skitsnack. Lögner. Krav.Förväntningar. Stelkrampsspruta. Pengar. Jag. Dygn. Datum. Ideal. Förvåning. Missförstånd. Vinter. Avundsjuka. Vi. Vinterkräksjuka. Kondition. Nytt. Omsorg. Familj. Kärlek. Hat. Städning. Osäkerhet. Ni. Tandläkaren. Väjningsplikt. Knark.Sanning. Blodprov.Fantasi. Överraskning. Liv. Försening. Uppskattning.Förväntan. Minnen. Förhoppning. Sömnlöshet. Vinterjacka.Barn. Mat. Beroende. Kolesterol. Saknad. Spår. Oro. Hopplöshet. Tacksamhet. Motivation. Du. Dig. kärlek, rättvisa, orättvisa, tillräcklighet, jag vill inte bli gammal, engagemang, fundersamhet, tecken, inbillning, önsketänkede, medlidsamhet, sympati, orolighet, förträngning. Förmodad, framförallt förväntad förlängning, förhoppningsvis förkortning. Sjukdom. Tack. Förlåt. Krav. Meriterande.
andra december
Poesi-fantasi, gott, varmt snus,
konstgjord sol, du vet, sus&dus.
En kram, en puss,
en plan.
Ett samtal, en insikt,
mitt på dan.
En lätt cigarett, en ganska lång dans,
en slags diskret romans.
En startad maskin
Ett jävla underbart flin,
För jag väntar,
med spänning,
Och jag vet,
en sanning.
Jag somnar,
för att vakna,
för att klä mina ord
alldeles nakna.
konstgjord sol, du vet, sus&dus.
En kram, en puss,
en plan.
Ett samtal, en insikt,
mitt på dan.
En lätt cigarett, en ganska lång dans,
en slags diskret romans.
En startad maskin
Ett jävla underbart flin,
För jag väntar,
med spänning,
Och jag vet,
en sanning.
Jag somnar,
för att vakna,
för att klä mina ord
alldeles nakna.
första december
En sekund
Helt tyst
Nykysst.
Min idé om social isolering kan jag lägga ner nu. Jag insåg det runt fem imorse när jag vaknade upp mitt i förvirringen. Alice stod på golvet och hade förväxlat Marlon med mig i tron att jag gått och lagt mig på fyllan med ett lösskägg, vilket säkert är logiskt om man suttit ensam på ett tåg åtta timmar från småland, och Per låg i en dold hög i soffan och mumlade.
Men vad bra jag mådde när jag vaknade! Helt galet pirrig och mysig, försenad, för trött, och lite nöjd. Jag tror att jag drömde något om ja, något.
Jag körde lektioner idag och var duktig över min egen förväntan, testade sedan vidare att svara på datör-frågor tills jag klarat mig igenom A-fasen.
Överrasknings-hängde sedan med mys-Johan och Tommy i Kims lägenhet som luktade väldigt gamla sopor. När jag kunde andas normalt kände jag att det var dags att gå med Josilj och äta middag hos hans mamma innan jag åkte till SaraMaria och skvallrade.
En, Fyra, Fem, Sex och Åtta sociala kontakter under "Isoleringen, Dag Ett" alltså.
Nu är det dags för morgondagens planering som börjar med att kliva upp om lite drygt sju timmar och se julkalendern, starring Henrik Dorsin.
"Varför ska dom prata sådär? Då är det ingen unge under tjugofem som förstår"
Och jag har en ny plan, it goes like;
Once you quit Ica, you think you wont go back,
But you do, for a while, to stay on that track,
Braindead motins you cant ignore
Is the most simple way,
to make you feel secure
Working two months like crazy over there,
Can buy me a ticket to anywhere.
<3
Helt tyst
Nykysst.
Min idé om social isolering kan jag lägga ner nu. Jag insåg det runt fem imorse när jag vaknade upp mitt i förvirringen. Alice stod på golvet och hade förväxlat Marlon med mig i tron att jag gått och lagt mig på fyllan med ett lösskägg, vilket säkert är logiskt om man suttit ensam på ett tåg åtta timmar från småland, och Per låg i en dold hög i soffan och mumlade.
Men vad bra jag mådde när jag vaknade! Helt galet pirrig och mysig, försenad, för trött, och lite nöjd. Jag tror att jag drömde något om ja, något.
Jag körde lektioner idag och var duktig över min egen förväntan, testade sedan vidare att svara på datör-frågor tills jag klarat mig igenom A-fasen.
Överrasknings-hängde sedan med mys-Johan och Tommy i Kims lägenhet som luktade väldigt gamla sopor. När jag kunde andas normalt kände jag att det var dags att gå med Josilj och äta middag hos hans mamma innan jag åkte till SaraMaria och skvallrade.
En, Fyra, Fem, Sex och Åtta sociala kontakter under "Isoleringen, Dag Ett" alltså.
Nu är det dags för morgondagens planering som börjar med att kliva upp om lite drygt sju timmar och se julkalendern, starring Henrik Dorsin.
"Varför ska dom prata sådär? Då är det ingen unge under tjugofem som förstår"
Och jag har en ny plan, it goes like;
Once you quit Ica, you think you wont go back,
But you do, for a while, to stay on that track,
Braindead motins you cant ignore
Is the most simple way,
to make you feel secure
Working two months like crazy over there,
Can buy me a ticket to anywhere.
<3
tjugosjätte november
Jul.
Varnande minnen om bråk, fylla och borttappade förväntningar.
Ett steg mot återfunnen.
En av dom egentligen gamla men ändå helt nya kusinerna ringde idag, igen, för att försäkra sig om att jag firar jul i Vallentuna-trakten med min alldeles egna skatt och ett par okända farföräldrar. JA! det är klart.
Som fan.
I år är det ju en halvt ofrivillig premiär av en massa gamla saker som är helt annorlunda, (tillbaka till allas åtskilda verkligheter-teorin) fastän det är som en ny repris av välkända saker. T.ex är det alldeles snart min årliga femårsdag. Då jag inte kan somna ordentligt men ändå vaknar tidigt och går runt på tå fastän jag generat lutar mig bakåt.
Då jag blundar för att överraskat kunna öppna ögonen oavsett vad jag ser, ropar förtjust istället för att lyssna och inte ens kan tänka mig att förstå varför.
(Yousef och jag fastslog inatt att vi i nästa värld ska konvertera till hinduismen fort som fan och ha det finaste bröllopet, leva i indien på underbar mat, se på film 24/7 och vara jättekära. I varandra. Fler liv känns naivt men det är en underbar tanke för min hjärna. Ett tryggt ställe att gömma sig på när det blir okontrollerat kaos. My happy-place.)
Som vanligt när klockan börjar närma sig midnatt gör jag upp en plan för nästa dag. Som igår då jag bestämde att jag skulle handla, och göra lunch innan tolv, sitta på körskolan i några timmar sedan städa pipen och gå hem och städa och sen sova.
Istället klev jag upp närmare ett, såg en film från femtiofyra starring Marlon Brando tillsammans med ett alltid efterlängtat sällskap som jag tyvärr skrämde bort med min förkylning, och åt fukost/lunch vid tre.
Fick skippa teori-pluggande och istället gå dirr och städa, vinka av SaraMaria som tog tåget till Sthlm sedan åka och handla innan stängningen.
Nu ska jag lägga ordning recepten till alla kakor som jag ska fixa imorgon, duscha och sova för att vakna och baka, hämta kupong-rabatt-tårtan jag beställde men inte vet riktigt vart bakeriet finns, äta någonting och samla ihop min troup inför den inledande kvällen av pipelines 35-års jubileéum. Hurra, godnatt!
Varnande minnen om bråk, fylla och borttappade förväntningar.
Ett steg mot återfunnen.
En av dom egentligen gamla men ändå helt nya kusinerna ringde idag, igen, för att försäkra sig om att jag firar jul i Vallentuna-trakten med min alldeles egna skatt och ett par okända farföräldrar. JA! det är klart.
Som fan.
I år är det ju en halvt ofrivillig premiär av en massa gamla saker som är helt annorlunda, (tillbaka till allas åtskilda verkligheter-teorin) fastän det är som en ny repris av välkända saker. T.ex är det alldeles snart min årliga femårsdag. Då jag inte kan somna ordentligt men ändå vaknar tidigt och går runt på tå fastän jag generat lutar mig bakåt.
Då jag blundar för att överraskat kunna öppna ögonen oavsett vad jag ser, ropar förtjust istället för att lyssna och inte ens kan tänka mig att förstå varför.
(Yousef och jag fastslog inatt att vi i nästa värld ska konvertera till hinduismen fort som fan och ha det finaste bröllopet, leva i indien på underbar mat, se på film 24/7 och vara jättekära. I varandra. Fler liv känns naivt men det är en underbar tanke för min hjärna. Ett tryggt ställe att gömma sig på när det blir okontrollerat kaos. My happy-place.)
Som vanligt när klockan börjar närma sig midnatt gör jag upp en plan för nästa dag. Som igår då jag bestämde att jag skulle handla, och göra lunch innan tolv, sitta på körskolan i några timmar sedan städa pipen och gå hem och städa och sen sova.
Istället klev jag upp närmare ett, såg en film från femtiofyra starring Marlon Brando tillsammans med ett alltid efterlängtat sällskap som jag tyvärr skrämde bort med min förkylning, och åt fukost/lunch vid tre.
Fick skippa teori-pluggande och istället gå dirr och städa, vinka av SaraMaria som tog tåget till Sthlm sedan åka och handla innan stängningen.
Nu ska jag lägga ordning recepten till alla kakor som jag ska fixa imorgon, duscha och sova för att vakna och baka, hämta kupong-rabatt-tårtan jag beställde men inte vet riktigt vart bakeriet finns, äta någonting och samla ihop min troup inför den inledande kvällen av pipelines 35-års jubileéum. Hurra, godnatt!
måndag 24 november 2008
tjugofjärde november
spontant babbel som ständigt faller, gapar, sväljer, stannar.
Rullar i ett vidare perspektiv, härifrån. Kanske till berlin över nyår?
Vi faller tilsammans.
Jag och Saramaria kurerar förkylningen med folköl, estrella och holiday-dip.
Rullar i ett vidare perspektiv, härifrån. Kanske till berlin över nyår?
Vi faller tilsammans.
Jag och Saramaria kurerar förkylningen med folköl, estrella och holiday-dip.
söndag 23 november 2008
tjugoandra november
det rinner i mitt inre
liksom från ett gammalt minne
från något jag har gömt,
som ständigt brinner inne
Jag ser inte vad ni menar, kan inte höra vad ni gör.
Jag förstör allt som ni säger , för att glömma allt ni vill.
Kan man bry sig mer om ingenting?
Förmodligen.
Jag vet aldrig,
om jag egentligen vill vara ensam fastän jag säger det för ofta. Tänker att någon borde stanna, som att allt jag säger är genomskinligt och det oförskämda i att inte lyssna, utan att se är det som blir på riktigt. Jag vill pressas till att tänka och blunda när jag pratar så att allt jag menar blir sant;
En tvingad tanke utan början, ensam utan slut,
den vill fångas någonstans men kommer aldrig ut,
eller, den kommer aldrig längre dit.
Än hit.
Jag vänder intryck till uttryck, utsikt till insikt. Ofrivilligt även lek till allvar. Av något på låtsas kan jag bygga en verklighet. Jag önskar att jag inte ångrar så mycket.
liksom från ett gammalt minne
från något jag har gömt,
som ständigt brinner inne
Jag ser inte vad ni menar, kan inte höra vad ni gör.
Jag förstör allt som ni säger , för att glömma allt ni vill.
Kan man bry sig mer om ingenting?
Förmodligen.
Jag vet aldrig,
om jag egentligen vill vara ensam fastän jag säger det för ofta. Tänker att någon borde stanna, som att allt jag säger är genomskinligt och det oförskämda i att inte lyssna, utan att se är det som blir på riktigt. Jag vill pressas till att tänka och blunda när jag pratar så att allt jag menar blir sant;
En tvingad tanke utan början, ensam utan slut,
den vill fångas någonstans men kommer aldrig ut,
eller, den kommer aldrig längre dit.
Än hit.
Jag vänder intryck till uttryck, utsikt till insikt. Ofrivilligt även lek till allvar. Av något på låtsas kan jag bygga en verklighet. Jag önskar att jag inte ångrar så mycket.
tjugoförsta november
Roandet i att läsa ogenomförda planer för dagen, hå-hå-ja-ja.
Har nyss krupit i säng efter en utomordentligt trevlig fredagskväll. För bara en timme sedan klargjorde jag att det var en ny dag igen. Jag satt i köket med Saramaria, Gustaf och Tville, en uppdrucken flaska glögg, skålar med sötmandlar, russin, ett fat med pepparkakor och tre broderligt delade ölflaskor.
Efter att alldeles nyss kvällspromenerat sällkskapet en bit på hemvägen, rökandes en social cigarett, insåg jag i nattens självvalda ensamhet att jag har alla chanser i världen att leva precis hur jag vill. Jag har kvalitéer som alla andra och borde förstå själv att jag är kapabel att göra saker på mitt eget sätt. Tack.
Det finns för många möjligheter och val, för många platser och för många lysande planer och idéer som inte har registrerats av min hjärna än för att jag ens ska komma på tanken att fortsätta ge upp. Ingenting är någonsin tillräckligt.
Jag lyckades få en av alla pepparkakor att brytas i tre önske-delar. Min första önskning var att Maria skulle få hitta sin kärlek någonstans, eller att den skulle hitta henne. Den andra var för min egen del, att jag skulle se förbi allt det jag fokuserar på just nu eftersom det bara blockerar min egen väg framåt och bort, liksom att jag skulle sluta bry mig för mycket och den tredje och sista var att jag skulle lyckas förbereda mig själv inför det jävla körkortet. Dammit.
Som vanligt är det mitt i natten nu och jag borde sova vilket jag gör om jag så mycket som kikar mot teori-boken.
Har nyss krupit i säng efter en utomordentligt trevlig fredagskväll. För bara en timme sedan klargjorde jag att det var en ny dag igen. Jag satt i köket med Saramaria, Gustaf och Tville, en uppdrucken flaska glögg, skålar med sötmandlar, russin, ett fat med pepparkakor och tre broderligt delade ölflaskor.
Efter att alldeles nyss kvällspromenerat sällkskapet en bit på hemvägen, rökandes en social cigarett, insåg jag i nattens självvalda ensamhet att jag har alla chanser i världen att leva precis hur jag vill. Jag har kvalitéer som alla andra och borde förstå själv att jag är kapabel att göra saker på mitt eget sätt. Tack.
Det finns för många möjligheter och val, för många platser och för många lysande planer och idéer som inte har registrerats av min hjärna än för att jag ens ska komma på tanken att fortsätta ge upp. Ingenting är någonsin tillräckligt.
Jag lyckades få en av alla pepparkakor att brytas i tre önske-delar. Min första önskning var att Maria skulle få hitta sin kärlek någonstans, eller att den skulle hitta henne. Den andra var för min egen del, att jag skulle se förbi allt det jag fokuserar på just nu eftersom det bara blockerar min egen väg framåt och bort, liksom att jag skulle sluta bry mig för mycket och den tredje och sista var att jag skulle lyckas förbereda mig själv inför det jävla körkortet. Dammit.
Som vanligt är det mitt i natten nu och jag borde sova vilket jag gör om jag så mycket som kikar mot teori-boken.
tjugonde november
Idag har jag varit ortroligt produktiv och fortsätter hålla humöret rakt. Jag genomför oplanerade slag efter slag för att vinna det här kriget mot bara mig själv.
Bestämde mig i måndags för att fortsätta svälja mina för tillfället, onödvändiga, p-piller. Jag tror faktiskt att dom med något hormon-trolleri ger mig tillbaka tron på att jag kan fortsätta att klara mig helt själv, oavsett om det är en bra eller dålig idé.
Nu ska jag plugga teori så att det bara ryker om det. Jag har fjorton dagar på mig prick innan provet och det ska jag fan klara. Och om jag inte tror att jag klarar det flyttar jag bara fram det några dagar. Det är inte hela världen.
Klockan är halv tolv, ska inte lägga mig senare än ett, kliva upp kanske nio för att beundra min vackra tokstädade lägenhet och min chockrosa julgran, väcka Ludde, ta med honom på sympati-och-botning-solning sedan ska jag hänga på körskolan tills jag har visning klockan två.
Bestämde mig i måndags för att fortsätta svälja mina för tillfället, onödvändiga, p-piller. Jag tror faktiskt att dom med något hormon-trolleri ger mig tillbaka tron på att jag kan fortsätta att klara mig helt själv, oavsett om det är en bra eller dålig idé.
Nu ska jag plugga teori så att det bara ryker om det. Jag har fjorton dagar på mig prick innan provet och det ska jag fan klara. Och om jag inte tror att jag klarar det flyttar jag bara fram det några dagar. Det är inte hela världen.
Klockan är halv tolv, ska inte lägga mig senare än ett, kliva upp kanske nio för att beundra min vackra tokstädade lägenhet och min chockrosa julgran, väcka Ludde, ta med honom på sympati-och-botning-solning sedan ska jag hänga på körskolan tills jag har visning klockan två.
en annan novemberdag
Igår var jag påväg neråt igen men plockades upp av morfar på vägen. Kom fram till, i en sen konversation, att jag ska kontakta psyk för att få slut på detta eviga stressande. Typiskt att jag idag vaknade upp till en helt sund dag helt utan förståelse för nödvändigheten utav okänd inblandning. Men jag börjar ju att få koll på detdär också, mina egna korsande viljor och olika åsikter och för det mesta har jag en hel, nästintill komplett bild av mig själv med alla olika sidor. Jag måste hitta nycklarna till tvättstugan så att jag kan starta den första maskinen. Det är min plan;
(Starta en maskin, nej
Städa tills den är klar, inte det heller
Hänga upp tvätten, vilken tvätt?)
Sova ett par, kanske tre timmar (eller åtta)
(Starta en till maskin, nej)
Handla
Sen ikväll kommer andreas hit och äter middag.
(Starta en maskin, nej
Städa tills den är klar, inte det heller
Hänga upp tvätten, vilken tvätt?)
Sova ett par, kanske tre timmar (eller åtta)
(Starta en till maskin, nej)
Handla
Sen ikväll kommer andreas hit och äter middag.
sjuttonde november
I fredags var allt helt crazy, jag körde Gocart med Babak, hängde med Fanny och Linn Coox bad om ursäkt för sitt omotiverade hat mot mig. Och just ja, Oliver sov här villket medförde ett otroligt naivt men ändå efterlängtat uppvaknande för min del. Jag var otroligt lördagspepp men kraschade på efterfesten och paniksprang omkring utan jacka.
Efter det har jag varit lugn. Jag tror att paniken var en reaktion på omkringliggande stress, som vanligt du vet.. Men nu är jag som sagt otroligt lugn. Jag ska inte festa förrän jag har tatt körkortet har jag besämt, jag har visning på lägenheten på fredag och fick inte hyra Luddes farmors lägenhet med Kim.
Jag och Per pratar graviditet, överlevdandsförmåga och ser filmen "farväl falkenberg". Jag har inte varit ensam en minut sedan jag blev hittad efter min krasch vilket jag uppskattar en massa och irriteras av lite.
Jag har hittat Hemliga Killen! Han heter Niklas, Åhlin, han är tjugofyra år, bor i Skönsberg, träffade mig utan sitt tält på yran för två år sedan och spelar Amerikansk fotboll.
Tre
Som att vakna någonstans man aldrig varit
och sedan åka tillbaka, hem för att somna.
Som att sakna något man glömt,
att uppskatta ingenting.
Den känslan, att komma tillbaka när
man redan har gått,
att du försvinner med vatten.
Jag har hittat Hemliga Killen! Han heter Niklas, Åhlin, han är tjugofyra år, bor i Skönsberg, träffade mig utan sitt tält på yran för två år sedan och spelar Amerikansk fotboll.
Tre
Som att vakna någonstans man aldrig varit
och sedan åka tillbaka, hem för att somna.
Som att sakna något man glömt,
att uppskatta ingenting.
Den känslan, att komma tillbaka när
man redan har gått,
att du försvinner med vatten.
Ett
Blunda istället för att se mig med andras ögon,
så att jag inte landar i ett platt tomrum när jag kastar mig ut i en förväntad gemenskap.
Men det förstås, är en besvärlig befallning då den
s.k verkligheten knappt ens längre verkar verklig.
Öppna ögonen igen, så att jag kan se dig.
så att jag inte landar i ett platt tomrum när jag kastar mig ut i en förväntad gemenskap.
Men det förstås, är en besvärlig befallning då den
s.k verkligheten knappt ens längre verkar verklig.
Öppna ögonen igen, så att jag kan se dig.
Två
När blev min förväntan en naiv längtan?
Kanske när jag utsett helhet men insett smygande förfall.
När vi inte kom framåt ens när vi backade.
Om du står stilla springer jag bara fortare.
När blev min förväntan en naiv längtan?
Kanske när jag utsett helhet men insett smygande förfall.
När vi inte kom framåt ens när vi backade.
Om du står stilla springer jag bara fortare.
tolfte november
Vem ska jag vara idag?
Med de ständiga förväntningarna att vara lagom, pigg, glad, trevlig, rolig och i form har jag redan kommit en liten bit inom idealet klockan halv tio på morgonen. Kanske. Jag vaknade hos Saramaria vid sex-tiden imorse då hon skulle upp och jobba som den ofrivilligt hurtiga brevbärare hon är och satte mig på bussen.
Frost i gräset när jag klev av och jag ignorerade den snarlikt bakfulla känslan jag hade någonstans eftersom jag bara drack två onsdagsöl igårkväll efter styrelsemötet, där jag fick beröm för att vara en alldeles briljant sekreterare.
När jag diskade (och såklart inte tänkte på att josilj lovade att diska eftersom det var han som smutsade ner) bestämde jag mig för att cykla till gymet och styrketräna i en timme. JA! Efter träningen var jag pigg och glad, jag mådde inte ens dåligt eftersom jag bara sov fem timmar och inte hade ätit frukost..
Just nu sitter jag i sängen och tonar ner den mörka hårfärgen jag går runt i, till en viss del för att min mormor tycker att jag ser för hård ut i den och jag ska ju faktiskt äta sallad med henne idag klockan tolv. Dock gör inte blonderingen någon intryck av att ens skifta tonen. Allt fungerar inte alltid. Nej.
(Lyssnade nyss igenom Anna Ternheims bästa skiva, enligt mig ofc, och tänkte mig bort till att jag stod på pipelines caféscen med Hemliga Klubben och sjöng Shorline, som en duett med Tville. Att recencenterna skulle dissa min röst men att vi knappast skulle få en etta som Micke Smitz i lokaltidningen efter sitt soloframträdande. Nu blev jag trött. Jag vill äta men jag orkar inte göra mat.
Min tränare är f.ö himla söt och motiverande men jag imponerar nog inte med min fruktansvärda hållning gentemot min för långa kropp.
Ikväll ska vi ha taco-knytis hos Issa vilket jag ser framemot helt avslappnat då jag verkligen uppskattar att umgås med människor utan risk för onödigt skitsnack och osäkerheten det medför. jag, Issa, Saramaria, Per, Josefin och tyvärr inte Kim.
Nu har jag duschat vilket var min energireserv som tog slut. Jag ger upp i en timme och powernapar.
Med de ständiga förväntningarna att vara lagom, pigg, glad, trevlig, rolig och i form har jag redan kommit en liten bit inom idealet klockan halv tio på morgonen. Kanske. Jag vaknade hos Saramaria vid sex-tiden imorse då hon skulle upp och jobba som den ofrivilligt hurtiga brevbärare hon är och satte mig på bussen.
Frost i gräset när jag klev av och jag ignorerade den snarlikt bakfulla känslan jag hade någonstans eftersom jag bara drack två onsdagsöl igårkväll efter styrelsemötet, där jag fick beröm för att vara en alldeles briljant sekreterare.
När jag diskade (och såklart inte tänkte på att josilj lovade att diska eftersom det var han som smutsade ner) bestämde jag mig för att cykla till gymet och styrketräna i en timme. JA! Efter träningen var jag pigg och glad, jag mådde inte ens dåligt eftersom jag bara sov fem timmar och inte hade ätit frukost..
Just nu sitter jag i sängen och tonar ner den mörka hårfärgen jag går runt i, till en viss del för att min mormor tycker att jag ser för hård ut i den och jag ska ju faktiskt äta sallad med henne idag klockan tolv. Dock gör inte blonderingen någon intryck av att ens skifta tonen. Allt fungerar inte alltid. Nej.
(Lyssnade nyss igenom Anna Ternheims bästa skiva, enligt mig ofc, och tänkte mig bort till att jag stod på pipelines caféscen med Hemliga Klubben och sjöng Shorline, som en duett med Tville. Att recencenterna skulle dissa min röst men att vi knappast skulle få en etta som Micke Smitz i lokaltidningen efter sitt soloframträdande. Nu blev jag trött. Jag vill äta men jag orkar inte göra mat.
Min tränare är f.ö himla söt och motiverande men jag imponerar nog inte med min fruktansvärda hållning gentemot min för långa kropp.
Ikväll ska vi ha taco-knytis hos Issa vilket jag ser framemot helt avslappnat då jag verkligen uppskattar att umgås med människor utan risk för onödigt skitsnack och osäkerheten det medför. jag, Issa, Saramaria, Per, Josefin och tyvärr inte Kim.
Nu har jag duschat vilket var min energireserv som tog slut. Jag ger upp i en timme och powernapar.
sjätte november
En onsdags-öl blev tio och natten blev en morgon på en hög av kuddar på golvet i Kims replokal. Och en bakfull fika vid två och en övertrött tjej som kom hem och hittade sovande människor i sin lägenhet. Sen kom Oliver och jag tog en kram som nog bara jag var delaktig i.
Nu sitter jag i sängen på den extra madrassen, i mina nya träningsbyxor och svarta balettskor, slogs av att man inte kan lita på något men det hör inte hit. Mamma dissade mig idag, igen så jag ska fika med Saramaria ikväll, igen. Och Kim, och Emil.
Kan inte sluta tänka på killen som jag träffade idag som jag inte vet något alls om och det är bara som en enda tanke, en störande fråga som jag inte kan svara på än. Vem var han?? Han gick förbi mig när jag stod med ryggen emot, la en hand på min axel och såg glad ut, konversationen var typ;
- Hej! hur är det?
- Eh, öh, hejhej. Bra, eller, ja, hur är det själv?
- Nej det är bara bra, ska hem till pappa nu och göra lite mat åt honom, men vi ses!
- Okej, ööh, lycka till med, eh, maten och..ha det bra?
Och jag är rätt säker på att det är samma kille som jag träffade på skepparn förförra helgen som även då var väldigt glad och igenkännande och jag tror att han sa något om hur han kände mig men jag kommer verkligen inte ihåg. Och isåfall var han utklädd till något, sådär en vecka före alla andra. Haha, jag vet inte. Men, ja, det är inte att han hejade på mig som är grejen utan att han var så uppriktigt glad att se mig. Va liksom? F.ö en rätt fräsch kille, runt tjugofem kanske, påminde om Stefan som jobbade på Ica förut fast snyggare och typ lite längre och smalare. Hoppas att jag träffar honom ute något så att jag kan get down with this. With him typ.
Såg även Eko idag, det slog mig att han måste vara tjugosex nu vilket är helt galet.
Det är fredag imorgon, jag funderar på att åka till Uppsala och hälsa på Fia, det var liksom snart ett år sedan senast. Kruxet är bara att hon inte svarar när jag ringer men smsar efteråt och ber om ursäkt och säger att jag borde åka ner. Vilket jag nog borde.
Störigt för min överraskande avundsjuka att hon har börjat hänga med Fanny the perfect girl bara och att alla dom alltid är på topp och jag är bara tärd och avundsjuk. Men om jag inte är i Sundsvall behöver jag inte heller åka upp till kollektiv-verkstan och vara Christians modell, yes. Jag vet inte alltså.
Jag vill ha en ny pojkvän som jag kan ösa en massa kärlek över. Nu ska
jag ta en livsfarlig powernap ;O
"den livsfarliga powernapen" hanns inte med för jag hittade paint, kalkonjudet.nu.
Nu sitter jag i sängen på den extra madrassen, i mina nya träningsbyxor och svarta balettskor, slogs av att man inte kan lita på något men det hör inte hit. Mamma dissade mig idag, igen så jag ska fika med Saramaria ikväll, igen. Och Kim, och Emil.
Kan inte sluta tänka på killen som jag träffade idag som jag inte vet något alls om och det är bara som en enda tanke, en störande fråga som jag inte kan svara på än. Vem var han?? Han gick förbi mig när jag stod med ryggen emot, la en hand på min axel och såg glad ut, konversationen var typ;
- Hej! hur är det?
- Eh, öh, hejhej. Bra, eller, ja, hur är det själv?
- Nej det är bara bra, ska hem till pappa nu och göra lite mat åt honom, men vi ses!
- Okej, ööh, lycka till med, eh, maten och..ha det bra?
Och jag är rätt säker på att det är samma kille som jag träffade på skepparn förförra helgen som även då var väldigt glad och igenkännande och jag tror att han sa något om hur han kände mig men jag kommer verkligen inte ihåg. Och isåfall var han utklädd till något, sådär en vecka före alla andra. Haha, jag vet inte. Men, ja, det är inte att han hejade på mig som är grejen utan att han var så uppriktigt glad att se mig. Va liksom? F.ö en rätt fräsch kille, runt tjugofem kanske, påminde om Stefan som jobbade på Ica förut fast snyggare och typ lite längre och smalare. Hoppas att jag träffar honom ute något så att jag kan get down with this. With him typ.
Såg även Eko idag, det slog mig att han måste vara tjugosex nu vilket är helt galet.
Det är fredag imorgon, jag funderar på att åka till Uppsala och hälsa på Fia, det var liksom snart ett år sedan senast. Kruxet är bara att hon inte svarar när jag ringer men smsar efteråt och ber om ursäkt och säger att jag borde åka ner. Vilket jag nog borde.
Störigt för min överraskande avundsjuka att hon har börjat hänga med Fanny the perfect girl bara och att alla dom alltid är på topp och jag är bara tärd och avundsjuk. Men om jag inte är i Sundsvall behöver jag inte heller åka upp till kollektiv-verkstan och vara Christians modell, yes. Jag vet inte alltså.
Jag vill ha en ny pojkvän som jag kan ösa en massa kärlek över. Nu ska
jag ta en livsfarlig powernap ;O
"den livsfarliga powernapen" hanns inte med för jag hittade paint, kalkonjudet.nu.
femte november
Jag blir så trött på min dygnsrytm, bokstavligt talat. Den innebär att jag är vaken i ca två dygn och sedan sover ett halvt. Jag känner mig aldrig utvilad och somnar lite då och då men bara när jag åker bil, buss eller när jag faktiskt inte har tid att sova. Tog nyss upp teoriboken (sov över träningen med mamma) men jag känner mig inte så sugen på att lära mig, bara att kunna.
Framtiden = mål = delmål = engagemang = rutin = dygn.
Jag hatar att känna mig såhär lat och göralös när jag egentligen inte är det och egentligen har bilden av mig själv som tjejen som använder tiden. Blä. Upp&ner hela tiden mest ner och väldigt långsamt idag.
Obama vann, det var ju säkert alltid nåt. Jag är förväntansfull.
Idag är också en sån dag då jag vill fortsätta sova tills jag vaknar upp till en bättre och helt annan dag men ändå förstår att jag måste kliva upp. Och som andra dagar när det är lite sådär i huvudet känns det viktigare än någonsin att jag ser pigg ut och mer säker på vad jag håller på med än vad jag känner mig som.
Klackskor. Prickigt. Men det är störigt för då vet jag redan innan att det kommenteras positivt och istället för att tänka tack, nice, tänker jag på att det (inte) funkar och som att kommentaren kliver in i mig, in i mtt huvud och häller obekvämhet all over my mind. Men jag säger tack och är en glad tjej. Såklart.
Och jag önskar i smyg att Oliver skulle ligga brevid mig och säga att det var okej att vi sov hela dagen, att han tyckte att jag var fin på det riktiga sättet, eller att jag fick ha omogna utfall mot honom angående saker han inte ens har något med att göra med och ändå inte brydde sig så mycket om utan fortsatte att läsa om gamla saker i gamla böcker.
Men så kan man inte hålla på.
Uppenbarligen inte.
Jag vet inte.
Framtiden = mål = delmål = engagemang = rutin = dygn.
Jag hatar att känna mig såhär lat och göralös när jag egentligen inte är det och egentligen har bilden av mig själv som tjejen som använder tiden. Blä. Upp&ner hela tiden mest ner och väldigt långsamt idag.
Obama vann, det var ju säkert alltid nåt. Jag är förväntansfull.
Idag är också en sån dag då jag vill fortsätta sova tills jag vaknar upp till en bättre och helt annan dag men ändå förstår att jag måste kliva upp. Och som andra dagar när det är lite sådär i huvudet känns det viktigare än någonsin att jag ser pigg ut och mer säker på vad jag håller på med än vad jag känner mig som.
Klackskor. Prickigt. Men det är störigt för då vet jag redan innan att det kommenteras positivt och istället för att tänka tack, nice, tänker jag på att det (inte) funkar och som att kommentaren kliver in i mig, in i mtt huvud och häller obekvämhet all over my mind. Men jag säger tack och är en glad tjej. Såklart.
Och jag önskar i smyg att Oliver skulle ligga brevid mig och säga att det var okej att vi sov hela dagen, att han tyckte att jag var fin på det riktiga sättet, eller att jag fick ha omogna utfall mot honom angående saker han inte ens har något med att göra med och ändå inte brydde sig så mycket om utan fortsatte att läsa om gamla saker i gamla böcker.
Men så kan man inte hålla på.
Uppenbarligen inte.
Jag vet inte.
den fjärde november
Dagens första upptäckt (typ) var att min kaffebryggare hade fått nog och kräkts upp en sjö av gammalt, gammalt, möglat kaffe på köksgolvet, vilket ledde mig vidare till uppgiften att rengöra allt det äckliga runt omkring mig. Sedan slog jag på min mobil och övervägde i två timmar att ringa och bli sams med min mamma men hon verkade inte så intresserad.
Jag kände mig lite rastlös och istället för att sitta inom synhåll av spegeln och granska mig själv utförande ingenting alls, spontansprang jag till bussen för att väckte Ludde. Upptäckte dock, till min förskräckelse, att den beiga företags-mini-buss som förföljer mig både på riktigt och på låtsas, fastän egentligen mest i en annan slags mer påträngande verklighet, var parkerad utanför huset. Typiskt.
Bakom väggar av cement som säkerhet tog jag emot ett alldeles nytt personligt påhopp av that shallow bitch, på mitt intiativ, som anklagade mig för att snacka skit. I allmänhet och om henne. Dock hade hon nog inte tänkt igenom varken sin anklagan eller situationen hon upplevde sig befinna sig i, då hon bara sa emot sig själv och kom med lösa, osammanhängade argument. Jag förklarade pedagogiskt att hon inte visste vad hon pratade om och att jag stod för allt jag någonsin sagt (som berörde henne) och att hon borde göra det as well.
Vidare. Märkte av effekten av the insomnia runt 6-tiden och flummade runt med Ludde i någon timme till innan SaraMaria ringde och påminde mig om att jag egenligen var påväg till henne för att fika, det var bra för jag vaknade till så fort jag kom utomhus och aktiverade kroppen mot ett mål. Enkla saker blir så svåra när man är för trött.
Jag älskar that dude, jag hatar mig själv om jag någonsin skulle tvivla på att lita på honom. Han förstår vem jag är på riktigt även om jag är dum i huvudet ibland och inte riktigt vet själv vem jag är eller vad jag håller på med.
Annars håller jag på att få nog. Av alla människors beteenden och falskheten överallt. Jag förstår mig inte riktigt på den eviga svartsjukan, bristen på tillit, alla lögner, trångsyntheten, egoismen, den osunda barnsligheten vid vuxen ålder och allt som händer bakom ryggen på oss. Varifrån kommer osäkerheten som driver alla att bete sig så defensivt och elakt? Allt är inte lätt, nästan inget är lätt men det känns som att alla slår sig själva i ansiktet då man uppenbarligen arbetar så hårt för att göra allting svårare, nog med avsikt för andra men framförallt för sig själv.
Jag vet att man inte kan styra över sina känslor hur man vill, herregud det vet jag, men att ändå kunna tänka på andra och försöka klara av allt det svåra, oavsett vad det är hjälper en bara framåt och det är inte ens så svårt att egentligen förstå det.
Jag vet att man inte kan styra över sina känslor hur man vill, herregud det vet jag, men att ändå kunna tänka på andra och försöka klara av allt det svåra, oavsett vad det är hjälper en bara framåt och det är inte ens så svårt att egentligen förstå det.
Nu ska jag göra ännu ett tappert försök att somna och koppla bort allt det arga som vill komma in i mina tankar och ut genom min mun, jag vet inte riktigt vad det kommer ifrån. Det är nog bara som en förkylning. Annars spelar det kanske inte en så stor roll som jag har fått för mig eftersom jag kan börja ta tag i allt for real snart, eller egentligen skita i allt, det beror på hur man ser det tror jag, haha, och åka riktigt långt bort riktigt länge och leta efter vad jag hittar.
Fikade med SaraMaria, Kim och sen Emil också idag, fick teori-boken av Viktor, ska fika med Alice imorgon, träna med mamma, äta middag med per och nog ta en bärs med Emil. Och imorgon ska jag till körskolan igen och be om ett nytt papper! Yes! godnatt.
Fikade med SaraMaria, Kim och sen Emil också idag, fick teori-boken av Viktor, ska fika med Alice imorgon, träna med mamma, äta middag med per och nog ta en bärs med Emil. Och imorgon ska jag till körskolan igen och be om ett nytt papper! Yes! godnatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
